Lika barn leka bäst

Jag har alltid försökt haft en vän-relation med mina ex eller gamla ragg. Jag finner det så enkelt att om jag någonsin varit intresserad eller kär i en person så borde jag ju get over myself och kunna vara vän med personen. Nu menar jag inte att man ska hoppa in i en bästis-relation på en gång, men ni vet, man kan ändå snacka när man ses på tåget eller på krogen.

Men för en gångs skull ska jag göra ett undantag. Den här relationen har blivit indirekt farlig för mig. Senast jag träffade honom ramlade jag i en trappa och fick en hjärnskakning, vad händer nästa gång? Hjärnblödning och förlamning? Jag vill egentligen bara ställa tillbaka tiden och säga åt mig själv att ”Ajabaja, inge bra idé” men gjort är gjort och det är nog det största misstaget jag någonsin gjort och måste lära mig av. Jag vet att var jag dum och blåögd, med vetskapen om att han lyckats vara otrogen mot alla sina flickvänner och vara en riktig slampa under åren så borde jag ha förstått vad som väntade mig. Men man hoppas ju alltid att han ska vara bättre, vilket han också var i den bemärkelsen. Men det var lögnerna och spelet som var värst. Börja träffa, sluta träffas, börja träffas igen, sluta träffas igen. Allt gick på repeat och mellan varje gång så kom han med lama ursäkter om varför det gått som det gått, nu fattar jag att det aldrig kommer bli annorlunda. Och vem vill leva så resten av sitt liv? Inte jag i alla fall.

Och man tror ju inte att en enda person ska lyckas ta fram de sämsta sidorna hos en, men just sån var han. Han tog fram svartsjuka Sophia, lata Sophia, oambitiösa Sophia, slösaktiga Sophia, arga Sophia, naiva Sophia. Ja, han tog bara helt enkelt fram sidor som jag inte visste att jag hade och som jag inte vill se igen. Nu när jag tänker tillbaka lite så har jag blivit exakt likadan som honom. Lat och loj, ett jävla pack. Jag vill inte vakna upp en dag och vara 32 år och inse att jag slösat bort hela mitt liv, att jag bor ensam i en lägenhet på söder men fortfarande åker hem till mamma i veckorna för att jag inte vill vara ensam och slösar bort mina pengar på skit och fester. Att jag som 32 åring inte kan binda mig överhuvudtaget utan är lika lösaktig som en 20-åring på stureplan. Utseendet börjar falna och jag blir verkligen inte mer attraktiv. Alla vänner börjar gifta sig, flera får barn, men själv står jag kvar i samma skit, och är helt oförmögen att ta mig därifrån.

Den rädslan gör att jag aldrig någonsin kommer prata med den här killen igen, jag vill verkligen inte bli samma pack som honom. Jag står helt enkelt över det och borde leta efter någon lika ambitiös och glad som jag. För i slutändan är det som man alltid sagt, lika barn leka bäst.

Annonser

One thought on “Lika barn leka bäst

  1. […] på bloggen, vet inte varför så många har hittat till hemsidan men favoritinlägget verkar vara ”Lika barn leker bäst”. Detta ska vi självklart fira med pompa och […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: